1/2-26
Tiden går fort! Om jag ska se vad som hänt sedan sist. Personaldagarna i början av året gick bra. Bra innehåll på programmet och jag stannade och sov kvar. Det kändes så himla bra.
Vad gör man som fadder? Vi har fått en ny diakon i vår församling och jag är fadder till hen, men vad gör en fadder?
Jag har kommit igång med att hälsa på de äldreboende vi har i församlingen och det är så roligt. De berättar så mycket om sina liv och det är en sådan förmån att få träffa dessa människor och få lyssna till deras berättelser. En man jag träffat har varit missionär i Afrika. Han har hjälpt till att bygga skolor och instalerat el, blivit förföljda av soldater och fått gömma sig, hjälpt människor komma till sjukhus och få mat och medicin.
Vi ser på tv vilken nöd som finns. Mat som de får stå i kö för att få lite mat, medicin som inte räcker och som tar slut fort, sjukvård som inte har plats för alla som är sjuka, har inte den utrustning som skulle kunna hjälpa många barn och vuxna.
När jag har suttit och lyssnat på denna man som varit där i verkligheten så blir jag så ledsen. Vi förstår nog inte riktigt hur det verkligen är.
11/1-26
Ett nytt år och tankarna flyger runt i huvudet.
Hur kommer året att bli? Kommer jag att hålla mig frisk? Kommer jag att utvecklas i mitt arbete? Blir jag klar med de utbildningar jag håller på med? Kan jag stötta mina vänner och andra som söker stöd? Kan jag vara ärlig? Kan jag försöka tänka en gång till innan jag säger något till en person som kan bli ledsen eller kränkt? Kan jag bli mer hjälpsam?
Ärlig tror jag att jag faktiskt är. Att arbeta med saker som jag säger på ett sätt som gör hen ledsen eller kränkt måste jag jobba med. Tex hur kan jag säga det på ett annat sätt. Jag upplever mig som en hjälpsam person och ibland kanske jag borde säga nej ibland i stället för ja.
Som sagt, ett nytt år och jag har haft en otroligt lång semester. Det har verkligen varit bra för mig, jag har verkligen kopplat bort jobbet. Nu är det åter till arbete, det känns ok och ska bli roligt att ta tag i vissa saker.
Vi börjar med två personaldagar med övernattning. När vi skulle anmäla till dessa dagar om man skulle sova över var jag tveksam. Att sova borta är jobbigt för mig för jag kan sällan sova. Förra gången vi var på personaldagar åkte jag hem på kvällen men, jag bestämde mig till sist att jag skulle sova över. om det inte skulle funka skulle jag kunna åka hem.
Jag var på arbetet och skulle ha digitalt möte, jag fick ligga på golvet och hitta en ställning som inte gjorde ont. Bara jag rörde mig fick jag jävulska smärtor. Jag fick för mig att det var fel på sängen, det var fel på soffan men mina arbetskamrater sa att jag måste ringa vårcentralen.
Att komma fram på telefon går inte utan man ska chatta med dem, Hopplöst!!!!!! Men, jag fick en akut tid dagen där på. Läkaren lyssnade, kände, fick ta EKG. Jösses vad det gick undan, läkaren kom in och sa att jag skulle ta en ambulans till st Görans sjukhus. Mitt hjärta var inte så bra.
När jag kom in på sjukhuset gick allt väldigt snabbt. Massa slangar som jag kopplades upp på, Iväg på röngen, direkt upp på avdelning för att duscha och sedan till operation. Men de tog inte ut stenen, nä de satte in ett rör så att vätska skulle kunna rinna ut. 4 dagar på sjukhus sedan hem.
JAg har ännu inte fått operera bort stenen jag väntar på remissen, Däremot har jag tagit massa prover, blidtryck och lyssnande på hjärta. Konstigt nog är jag inte orolig på något sätt, varför ta ut något i förtid det är bara så dumt. Ja att föreställa sig saker i onödan. Jag har njursvikt, njursten, blåsljud på hjärtat, ja jag kommer inte ihåg allt men det var tydligen tur att jag kom till sjukhuset när jag kom. Vad nu det betyder.
